tisdag 1 december 2009

At the rainbows end



I dag har den svarta, sträva plattan snurrat fler varv under mina händer än den någonsin gjort tidigare.
En grå, mjuk klump blev till en skål och två små saltkar.
Att något så kladdigt kan vara så rogivande. Att dreja.
En drejskiva ska jag försöka köpa mig när jag blir stor.


Tänk vad händer kan skapa. Jag ska visa er någon dag.

2 kommentarer:

Ina sa...

(Svar)
Nu har jag letat upp "TVÅ DAGAR" ur våran extremt höga tidningshög. :P Oj, vad mycket de påminde om den bilden! Nästan lite läskigt sådär :)
Och fina var dem! Jag hade väldigt låga förväntningar då jag är lite allergisk mot paljetter ibland, men vissa stunder kan det verkligen sätta pricken över i:et på något vis. Så jag tycker också de var himla fina! Annorlunda och älskar färgerna :)

Angående inlägget:
Åh, dreja låter så otroligt coolt. Mamma har gjort det mycket, men jag har aldrig haft chans att prova tyvärr. :( Hoppas jag får tillfälle någon dag! När du skaffar dig drejskiva kanske? ;) haha.
Det skulle vara jättekul att se vad du gör! Visa gärna det i bloggen :D

Ina sa...

(Svar)
Här kommer två länkar som nog slätar ut dina skrynkliga ögonbryn i din fråga.. ;) (angående kromatisk aberration.)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kromatisk_aberration
http://www.cyberphoto.se/faq/kromabb.htm