Att bara få vara. Känns hur lugnet sprider sig i sjuka kroppen.
Känna att tiden får gå och till klockans tickande ljud, utan oro, kunna se på när den finaste och sötaste på hela jorden sover.
Lugnt och tryggt så både tassar och öron blir alldeles lagom varma.
Det är så fint egentligen att kunna komma hem till denna trygghet och stänga ute alla krav. Ingen dömer, ingen ställer krav. Här är hela jag rätt. Nu är hela jag rätt.
I dag har dock hela jag känt mig så fel.
lördag 31 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar