tisdag 8 september 2009

Obemärkt

Det är så lätt att dölja. Jag tror att vi alla kan, om vi vill.

Men det finns också en gräns där sprickor i den annars så släta fasaden börjar träda fram. Det är så mycket som slutar fungera då och man själv börjar fundera över vad som verkligen håller på att hända. Det vanligen fasta greppet kring problemen och kontrollen är borta.

Dessa dagar...då jag skrattar

Inga kommentarer: