Simsalabim

Det är nog meningen. Det känns bra att tro på att allt sker av en anledning.
Jag vet inte vart vi är på väg, någon av oss. Det vet ingen. En sommar utan planer, en väg utan slut och så du.
Mitt i allt.
En lättnad är att kunna se det ovanifrån. Det mesta blir mindre och man inser att det finns så mycket annat här, att jorden snurrar kring mer än det virrvar man själv ständig omges av.
I slutet har man bara sig själv men under tiden behöver vi varandra.